Den bästa känslan är när man en kväll, håller på att packar det sista som kan behövas.Då man inte kan sova, så man väljer att fortsätta vara vaken istället.
Och om man väl somnar, så går man upp vid 04.00, och gör sig i ordning. Då skjuts kommer och skjutsar en till tåg-centralen eller till Arlanda.
Då man går runt på flygplatsen, checkar in och sen går i den där tunneln till flygplanet.
Då man kollar ut genom fönstret och ser att planet börjar röra på sig. Då planet står stilla vid körbanan, och sen tar sats.
Då man känner känslan av att planet lyfter från marken, då man märker att vi inte kan ångra oss och åka hem.
Känslan man har när "Fasten Seatbelt" skylten slutar lysa. Då man flygvärdinnorna kommer med mat eller vad det är.
Då man kan börja lyssna på musiken i armstöderna, då filmerna börjar, och några timmar senare kommer den första filmen man såg igen.
Vilket upprepas ett antal gånger under resans gång, beroende vilket land man mellanlandar i.
Känslan av att bara trycka på spola knappen på toan, och det känns som att man spolas med då det är ett galet tryck, och ett hemskt ljud.
Då man ser att Taxfree vagnen kommer, men man bara köper lite godis ändå.
Känslan man har när man ser att planet på skärmen kommer mer och mer närmare destinationen, även fast de går så jävla segt.
Känslan man har när man åker genom molnen, och inte så lång tid senare så börjar "Fasten Seatbelt" lysa igen och den sista vagnen kommer gåendes.
Känslan man har när ser hur marken kommer närmare och närmare. Och känslan man har när planet inte längre tillhör luften, då man kan andas ut för att man åkt över atlanten och inte ha krashat, då man kan känna marken och då man kan känna en helt annan känsla än i sverige.
Då man går och hämtar sina väskor, som sedan kommer bli många fler när man ska hem igen.
Känslan man har när man ser Dave vid gaten i sitt lilla åkdon. Känslan man har när man kommer ut och känner en helt annan luft, det är kvavt och varmt.
Trots att klockan är sent. Känslan att åka genom Drive-in'en på Mcdonalds mitt i natten och äta den på en parkeringplats mitt i ett ställe man endast vart i 1 gång tidigare.
Känslan att åka en bra bit i Daves van, somna i baksätet medan man hör de andra prata om nåt bara gud vet vad.

Känslan att åka in på deras gata, och sedan i slutet se deras hus. Känslan att stå vid dörren och vänta på att Dave ska säga till Camilla att gå och öppna för att det finns några som vill dra i dom i en sekt eller något. Känslan att se Camillas ansikte när hon se oss stå vid dörren och känslan att få den där första kramen på flera månader.
Och att sedan se Elicias ansiktsuttryck när hon ser oss, då hon fortfarande är nyvaken efter att ha en hyper Camilla som väcker henne och praktiskt taget drar henne ur sängen.
Känslan att vakna dagen efter, sent på dagen pga jetlag. Att rosta de första våfflorna och sedan ta lönnsirap på dom, och sen gå ut genom altandörren och känna lukten från poolen, som man efter frukosten kommer slänga sig i, innan man ska ut på äventyr runtomkring.
Känslan man har när man sitter med alla på en otrolig buffé som har ett åkande tåg i taket som åker runt i hela restaurangen.
Men först och främst känslan man har när man sitter vid poolen med allihopa, pratar om allting och när jag och Elicia spontant hoppar i poolen sent på kvällen.
Men med lyset på ofcourse, för jag är livrädd för den där grejen som rengör poolen...