USA=minnen..

03.45 åkte vi hemifrån för att åka till Hosjö och hämta Monica som skulle skjutsa oss till Arlanda med Camilla, Dave och Elicia. En aningen trött, och allmänt hemsk resa.
Så fort vi kom dit så checkade Dave in och han fick en rullstol, och Elicia skulle putta på honom till deras Gate.
Jag, mamma och Camilla gick först dit, så vi sa hejdå till Camilla, lyckades hålla tårarna inne. Dock inte mamma och Camilla, alltid hemskt och lämna dom..
På vägen tillbaka trodde jag och mamma att vi skulle möta Dave och Elicia, men icke, så vi fick inte säga hejdå till dom :/

Camilla ringde nyss från New York, där dom skulle mellanlanda och väntetiden där var runt 4 timmar, usch. När vi åkte till dom sist hade vi typ likadan väntetid, någonstans. Hemskt! Och tråkigt..

Jag minns typ allt från våra resor hem till dom, första gången vi åkte så skulle vi överraska Camilla, så Dave sa att han skulle iväg över kvällen/natten med sitt baseboll lag som han tränade då, men istället hämtade han oss på flygplatsen, och när vi kom hem till dom gick han och väckte Camilla, och sa att det var något hon behövde se, mitt i natten?! huh. Då bodde dom i Corning, som ligger en bra bit frå New York.
Så går hon dit, och där står vi, hon höll på att få en hjärtattack. huh.
Då åkte vi nog till Kanada, till Niagarafallen, det var helt underbart. Jag ville åa båten som åkte under fallet, men mamma tyckte jag var för liten. Haha. Såklart blev jag så sur..
( inte min bild )

Sen åkte vi nog till New York också, den gången. Och så åkte vi upp i Empire State Building, har aldrig sett något liknande, jag minns det som det vore igår vi var där, även fast det var 2000, tror jag.
( inte min bild )

Sen samma dag tror jag, så åkte vi över med båten till The State Of Liberty. Vi åkte aldrig upp i den dock, men fan va kul det var. Jag har bara possitiva minnen från USA. Nästan..
( inte min bild )

Sen gjorde vi väl massa saker.. Men en sak som jag aldrig glömmer är, när vi var hos dom, 2001, och så springer Camilla ner till oss där vi sov, och skriker om att vi ska sätta på tv:n på en viss kanal. Och så ser vi Tvillingtornen, helt förstörda. Asså, fyfan, att vi såg det där på tv, hemskt. Och vi skulle åka hem nåra dagar efter bara, men det fick vi inte, så vi fick en vecka extra där, bra det, för då fick jag umgås mer med pappa, som jobbade där 3 månader åt gången, sen åkte han hem i 2 veckor, sen tillbaka till USA, osv.

Sen åkte vi dit igen, någon gång, då var Bea och Linda med, om inte dom var med någon av dom 2 första gångerna.
Om inte dom var med då, så åkte dom med oss den 3e gången, och vi kollade på platsen där Tvillingtornen stod. Och så hade dom väggar, som dom hade hängt upp bilder på dom som dog. Dom som jobbade där inne, alla hjältar som försökte hjälpa dom etc. Jag var dock rätt liten för att förstå "det stora" som hänt.
Jag längtar tillbaka till New York.. Då var det vinter oxå, så vi firae jul där.

Sen så åkte vi till dom en sommar, då hade dom flyttat till Miami, så det var då rätt varmt där, på sommaren blir det uppåt 39 grader varmt. Om inte mer. Hej, va jag svettades alltså. Man kunde absolut inte ha jeans eller svarta kläder på sig då inte, då skulle man bli kokt. Även fast det var skönt så var det rätt varmt, och varje gång vi hade handlat eller något och skulle in i bilen, då var det nästan 42 grader i den, seriöst. Fyfan.
Så nästan varje gång vi hade varit ute och gjort något så hoppade man ner i poolen ett tag innan vi skulle äta. Fan va skönt.

Sen så nästa gång bestämde vi att vi skulle åka på vintern, då skulle det ju inte vara lika varmt där, tackolov. Så då åkte vi den 6e december-06 till 29e december-06, då åkte Daniel med oss oxå. Även fast det var kallare än på sommaren, så var det underbart varmt, skulle gärna ha ett "vinterhus" där som man kunde åka till när det är vinter här. Då åkte vi ut på golfen med deras båt, vi såg delfiner och massa annat. Verkligen kul. Och alla hus man åkte förbi hade juldekorationer, ibland lite överdrivet kanske men, ändå rätt coolt.

Det är verkligen underbart där borta, det är ingenting mot sverige, det går inte att jämföra. Dom som vart där vet vad jag snackar om, ni som inte vart där, åk dit. Det är verkligen underbart. Hoppas jag åker dit snart igen, och slippa Sveriges väder ett litet tag åtminstone.

Jag vet inte om jag fått med alla gånger vi vart där nu men spela roll, alla gånger var underbara.

Jag saknar Camilla, Dave och Elicia. Jag är ju så van att dom ska vara här nu.

Kände för att skriva av mig lite, jag mår alltid dåligt när folk åker, jag är en sån som alltid måste ha folk runtomkring mig, jag kommer aldrig kunna bo ensam, om det nu skulle behövas, usch nej!! för er som är "jätte" intresserade.

aja,
puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0